.

Idag är dagen då min livsgnista började sakta men säkert kika tillbaka. Det är ingen osanning att när man bör gravid och går upp i vikt så samtidigt som kilona tickar uppåt tickade iallafall mitt självförtroende neråt. Det sker en stor förändring i kroppen och psyket och oavsett om gravida är vackra fenomen är de ingen känsla jag kände inom mig. Kände bara en lycka av att få ett barn men de andra kändes sådär. Sen efter det gick mitt hår av och man har bristningar och hängtuttar. Det blir ju inte direkt så att man går förbi spegeln och säger tjena snygging vem är du, för mig blev det tjena fetknopp, vart har du gjort av JOHANNA?!?!? Sakta men säker hittar jag motivationen, det är en jäkla fight, men ett måste. Jag vill ner i mina gamla kläder och jag vill vara en pigg och glad mamma och efter en hårklippnig och inköp av ett par byxor som sitter snyggt och massa mer energi känns det som att jag kanske äntligen är tillbaka till mig själv igen?
Brände av ett jävla spinningpass ikväll så svetten spruta. Och nu har ja massor av energi kvar, får sån adrenalinkick efter träningspassen. Men ska röja lite sen lägga mig. Ny dag, nya hinder som man ska ta sig igenom. Det bästa är att ja känner inget sockersug?!? Konstigt nog!!! Och ja känner mig konstant mätt och på en behaglig blodsocker nivå. Kanske har jag lyckats... Återstår att se. Har ett viktmål till den 22a februari. Hittills ligger jag på -4kg sen förra måndagen. Hejja mig!