.

Då har man avklarat ett hektiskt pass, speciellt en rockkryssning med sjukt mycket
människor, som öste fram femhunkorna i barer och restauranger, har aldrig rabblat
så mycket nuffror den dagen, allt man behövde göra var att få bort en konstant kö
som höll på från nio på morgonen till halv fyra på eftermiddagen. och tio minuters
paus på det, det kan man kalla pjue?
Så man har fått kämpa lite, kört lite rally och kirrat käk i restaurangerna, och sprungit
hit och ditan och härjat och kränkt bakad potatis. har hunnit med en jäkla massa,
hämtat upp nya köttknivar och hugger mig själv i handen, eller snittar upp tummen
med en vass glasbit som satt fast på en stol och sen få kramp i vänsterbenet, det
verkar ju normalt? ... Har bytt från fysiskt ansträngande till psykiskt ansträngande,
har lidit av en viss förvirring i huvudet och agerat fågelholk i tio dagar, men man
kämpade på och gjorde sitt absolut bästa, självkritisk som man är . fick dock
avsluta mitt pass ... på min avd.
Ingen vet vad jag surrar om, men jag vet att det var välkommet att glida hem,
klä sig i myskläder och parkera sin ända i soffan. Sjukt underbart ...
Jag blev även påmind varför jag inte tar båtbussen hemåt, jo för festen fortsätter ju
även där, ingen lugn och ro, speciellt inte när dom börjar prata med mig, Har jag ens
sagt att jag vill prata med dom, jag har inte ens sökt ögonkontakt, suck.  Nog för dom fulla människorna säger att man valt sitt jobb själv, jo fine ... man står ut i tio dagar, men sen kanske man är medmänsklig och åtminstone vill få lite andrum och beautysleep .

Men en sak är säker, förstår mig inte på tragiska bondlurkar som släpar sig ut från vischan en gång per år, och tror dom kan agera exakt precis hur dom vill, kan börja med killen som sitter i en restaurang helt nonchalant med båda fötterna uppe på bordet, det räcker inte med att man säger till utan man får ett spydigt svar tillbaka,  och då är inte den människan den enda som gör sådär.

Sen människor som spottar inomhus på båten, äckligt, oh jag, men jag är full så jag spottar, slemmar, kräks, slänger mina snus, portion som lös, eller tänder en cigg på en plats som anvisar ej rökning, perfekt! jag använder
min enda hjärncell som går på högvarv.

Sen har vi myntmarodörerna. Vem har aldrig hört .....
"duuuu vänta, jag har två kronor här" eller ännu värre, "jag har tre kronor här, ett ögonblick" då vill jag påpeka att man redan hunnit räkna ut vad personen ifråga ska få tillbaka i växel men lägger tillbaks de i kassa och väntar på att dom ska få så jämna valörer som möjligt tillbaka i växel .... och sen säger "Nej, jag hade inte visst de" så med ett leende, så räknar man om allting igen ... eller när det blir nitton kronor och femtio öre, och personen lämnar fram en tjuga och sen står och väntar på att få tillbaka femtio öringen ... så den kan använda den i repliken som är förstnämnd. Det är okej att  slänga fram en krona eller två om man ska casha in en femhunka och man har de framme redan men inte sådär. för varenda svennebanan gör så, fattar inte, om man inte gillar mynt, använd kort då? .... eller inse att hur man än gör här i världen kommer man alltid att ha mynt ... eller äga en "såååå tung plånbok" rika människor har inte tunga plånkor, de är dom fattiga som samlar på mynt.

samt människor som sitter i restaurang och när man ska servera låter kniven och gaffeln och servetten ligga kvar mitt på bordet och flyttar inte på de när man ska servera och sitter lutad över bordet, vill gästen då att man ska ställa tallriken på huvudet eller? Just wounder ...

men allt är inte pesten, klart de finns många sköna lirare också ... men det är alltid roligare att klaga.

Detta får räcka . lära bara avreagera mina inre nerver ....

Har förövrigt för alla som undra, färgat håret svart och klippt av skiten, impulsiv grej dagen innan jag gick
på jobb, man kan säga att jag tröttnade lite smått. men jag trivs.

nu ska jag njuta av min ledighet, så vi hörs.